Oj.

Ojsan.

Hoppsan!

Det har inte gått helt enligt planerna de senaste dagarna. Det började i torsdags. Vi åt mat från Burger King och jag överskred dagen med 2-300 kaalorier.

Ok, tänkte jag i mitt mätta tillstånd, dom kalorierna kan jag tillgodoräkna mig genom att jag en del dagar bara fått i mig omkring 900 kalorier. (Inte för att jag strävar efter 900/dag, men oron och stressen som jag lever med i vardagen har ibland satt mitt intag på prov.)

Jag trodde att jag hade koll på läget. 

Fredag morgon, lugnt. Fredag lunch, lugnt.

Fredag kväll, kaos!

För mycket mat, fel mat och godis som avlsut.

I morgon är det söndag och piskan ska fram.

Kan inte påstå att det väcker någon direkt ångest att jag "levt fel" men jag blir irriterad och besviken på mig själv. Men det är bara att ge sig in in det i morgon igen.

Vi lever fortfarande i en situation jag inte önskar någon annan. Dottern med sin behandling och diagnos och ovissheten som nu uppstått med det. Plus att vår lille kille på 5 månader har fått tänder och har magknip titt som tätt så vår sömn och våra dagar består av massor av stress och gnäll. Det har tyvärr fått mig att reagera på ett väldigt oväntat sätt. Jag har ingen aptit. Om jag inte kan äta med ett någorlunda lugn runt mig så känner jag inte för att äta.

Jag som brukar vara tvärtom. 

Torsdagen gav mig i af -1,2 på vågen och det är jag nöjd med. (Även om min otåliga sida sa "men va f..!" så sa förnuftet att det var ok.

Nästa torsdag är jag nöjd om jag åtminstonde inte har fått ett plus. 

Mitt eget fel.

Det är bara jag som kan ta ansvar för min egen viktnedgång.

Så... Hej havregrynsgröt, nu kör vi igen!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Ja nu är det ett tag sen jag skrev, tiden flöt iväg allt för fort! Igår va de 14 dagar sen jag blev opererad. Var ska jag börja berätta. ..tisdag 10/2 kl 11 skulle jag infinna mig i Simrishamn. Det var en lång väg dit, var inte direkt nervös me...

I morgon är det dags! Jävlar! Tiden har sprungit, tyckte jag hade gott om tid, men ah nä. Så va ju inte fallet. Det är nu alla tankar kommer, tänk om, tänk om! Jag vill inte dö, tänk om jag dör när dom söver mig?!!! Har jag packat med mig al...

Ja tiden går fort. För fort, men ändå inte! Snart är det dags, på tisdag (10/2) kl 11 ska jag vara i Simrishamn för min sleeve. Jag är inte rädd, inte ens nervös. Ser fram emot att bli sövd, att få ett nytt liv. Lägga allt bakom mig.....äta för m...

Det är ju tur att Moltas är vaken och aktiv på den här bloggen. Jag har viljan men innan jag vet ordet av så är det läggdags. Med en liten som fortfarande vill läta 2-3 gånger på natten så är orken en färskvara. Den lever i ungefär 2 minuter åt gån...

Dagens lunch och middag :)) får bli så när man är bortbjudna! ...