Ja nu är det ett tag sen jag skrev, tiden flöt iväg allt för fort!
Igår va de 14 dagar sen jag blev opererad.
Var ska jag börja berätta. ..tisdag 10/2 kl 11 skulle jag infinna mig i Simrishamn.
Det var en lång väg dit, var inte direkt nervös men ändå någon inre stress, kan va att jag tog min sista cigg kl 00 på natten till tisdagen. Hade min elcigg med mig och puffa ganska friskt på den i bilen. Då hade jag nikotin i den.
Väl nere i Simrishamn och "incheckad" på avdelningen får jag en supersnygg vit sjukhusskjorta på mig, stora typ trosor/kalsonger som nådde mig upp till brösten ...HAHAHA!! och ett par snygga lårhöga strumpor!
En gullig sköterska kommer in och sätter en nål i armvecket på mig, förberedelser inför operationen ju.
Där va några andra patienter före mig, fick dela rum med en annan tjej. Supergullig.
Trodde inte de skulle va va något positivt att dela rum med någon, men ojoj jo de va de!
När klockan närmar sig halv 2 så åker min rumskompis upp till operation och jag börjar inse att snarr är det fan min tur.
Då kommer en sköterska in till mig med smärtstillande inför operationen, morfin och Alvedon. Shit va "full" jag blev på morfinet :) haha.
14.30 kommet dom och säget...nu är det din tur !!! Omg! Får jag kissa först blir mitt svar!
Visst fick jag kissa sen va de marsch pannkaka i säng och på med dom sexiga strumporna.
Rullas iväg på sängen av två sköterskor och och min älskade man vid sidan om mig.
Han finns vid min sida hela tiden! I vått och torrt!!!
Men vid hissen säger vi Hejdå.
Nu va jag själv.
Klarat jag detta?
Klart dom fan Moltas, du är stark du klarar allt du vill!
Hissen åket upp en våning och jag får hålla i personalen för att ta en promenad in till operations salen.
Får lägga mig på britsen och dom spänner fast mina armar och ben eftersom dom tippar bordet man ligget på för organen ska trilla ner så dom kommer åt min magsäck.
Dom kopplar på elektroder för att kunna övervaka hjärta och allt. Har även blivit infotmerad av en narkosläkare att dom kommer ta över min andning.
Kommer inte sövas med mask utan dom ger mig "sovmjölk " direkt i nålen i armen.
Ligger och tänker på om jag inte ska bli groggy. ...pang....*borta*

I morgon är det dags! Jävlar!
Tiden har sprungit, tyckte jag hade gott om tid, men ah nä. Så va ju inte fallet.

Det är nu alla tankar kommer, tänk om, tänk om! Jag vill inte dö, tänk om jag dör när dom söver mig?!!!
Har jag packat med mig allt jag behöver? Ehhh. ..näää! Jag har inte ens packat ihop!
Vad ska man ha med sig? Jo mjuka byxor och en skön tröja. Schampo, balsam, borste, tandborste, tandkräm.
Kommer jag orka va social med andra?
Ipad med mig? Orkar jag de?
Måste komma ihåg mina antidepressiva hemifrån. Måste renbädda, måste ta pillerna jag fick på sista mötet på tjockiskliniken.
Mitt huvud känns som en sån här karusell som bara snurrar runt runt runt och sen lite mer runt!
Jag vill inte sova utan min familj!
Omg! Klara jag detta! ?

Ja tiden går fort. För fort, men ändå inte!
Snart är det dags, på tisdag (10/2) kl 11 ska jag vara i Simrishamn för min sleeve. Jag är inte rädd, inte ens nervös. Ser fram emot att bli sövd, att få ett nytt liv.
Lägga allt bakom mig.....äta för man är glad, tröstäta, smygäta när intendent ser, belöningsäta, alla dessa portioner dom är okynnes. ..äta fast man är mätt "för att de va så gott", äta för att man är rastlös, uttråkad :( de ska bli så skönt!
Hoppas på att jag ska få må bra efteråt, har räknat kallt med en vecka med skitmående.

Idag har jag tagit tag i stoppet i detta bloggnamnet.
Har köpt en elcigg :) nu jäklar!

I morgon ny vikt!

Det är ju tur att Moltas är vaken och aktiv på den här bloggen.

Jag har viljan men innan jag vet ordet av så är det läggdags. Med en liten som fortfarande vill läta 2-3 gånger på natten så är orken en färskvara. Den lever i ungefär 2 minuter åt gången.

Men, men.

Min tystnad betyder inte att jag inte kör på. I torsdags visade vågen på -1,2. Totalt -5,4 nu. Det går inte lika fort neråt på det här sättet. Är en aning avundsjuk på Moltas viktkurva men jag vet att det här sättet tar tid och måste få göra det.

Men ibland, bara ibland hade jag önskat att jag också klarade av att dricka dom där förbannade pulverdryckerna. (Men det går inte, dom vänder upp igen bara dom når halvvägs till magen, tycker dom smakra S K I T rent ut sagt!)

Så då får det ta tid. Helt enkelt.

I veckan lovad jag dottern att hela familjen skulle äta tillsammans på fredagen och hon önskade tacos (Ny husmanskost?). Jag bestämde mig för att äta middagen men inte räkna. Bara njuta av en familjemiddag.

Tanken var att på dagen skulle jag ändå försöka hålla mig i skinnet.

Så var tanken.

Jag åt ett knäckebröd med smör och röd paprika på.

Jag åt ett knäckebröd med smör och röd paprika på. Igen.

Jag åt ett knäckebröd med smör och röd paprika på. Ännu en gång.

Jag åt ett knäckebröd med smör och röd paprika på. Fyra gånger.

Varför? Det var ju inte ens något man går och blir sugen på. Men det var plötsligt det godaste jag ätit på 3 veckor.

Men det var iaf inte det värsta jag kunde valt att frossa loss på. Möjligtvis det mest oväntade.

Men idag är det söndag och ny vecka börjar.

Jag vaknade idag med inställningen att klara dagen och ikväll vet jag om det gått vägen.

Något misslyckande finns inte. Faller jag så får jag väl ta rätt på mig själv igen. Men jag vägrar se det som misslyckade dagar, det är för negativt. Jag är fortfarande på väg mot mitt mål, det kommer bara ta lite längre tid om jag faller på vägen. 

Kanske somnar jag inte varje kväll som en lyckad kaloriräknare, men jag vaknar iaf varje morgon som en. :)

Må gott!

//Micki

Dagens lunch och middag :)) får bli så när man är bortbjudna!

4 dagen avklarad med flytkost! !
Det är ofantligt jobbigt på kvällarna, är så himla hungrig och trött och frusen.
På dagarna går det hyfsat okej, är peppad över att jag vägt mig och vågen faktiskt visat minus hela tiden. 9.8 kg kvar till ett av mina delmål.
Känner mig som en hemsk mamma som inte orkar leka med min dotter för jag är för matt :( känner mig som en fruktansvärt dålig flickvän för jag orkar inte ge han den kärleken och omtanke jag vill och han behöver. Det tär på mitt psyke! !
Samtidigt säger nån liten filur i mitt huvud att det är ok att va lite ego, men de känns inte bra att ständigt vara trött, irriterad och hungrig. Känns som jag stöter bort dom. Mina älskade <3
Samtidigt som min kropp säger..eh men Moltas chilla i soffan, vila om du vill så säger mitt huvud. ..Moltas...ut och gå raska promenader nu, passa på du kommer säkert rasa i vikt då. Snälla kropp och huvud....samarbeta lite!

4 dagar gjorda. ...10 kvar!
Kämpa kämpa heja heja!

Ja de är ju min stora undran, kan man fuska med mat på ett nyttigt sätt?
Som jag skrev starta jag min flytkost nu i tisdags ... 2 veckor innan min operation.
Det är fruktansvärt. ...är konstant hungrig, trött, på dåligt humör och det kluckar i min mage!
Så kom dagen för det första fusket, jag var själv hemma igår....mannen och dottern va på sjukhuset. ..jag var så trött, frusen och hungrig. Av gammal vana går jag till kylskåpet (dum som man är).....
Hittar tonfisk i vatten, light philadelpia ...MUMS! 3 knäckebröd med de på slank ner, magen blev nöjd med psyket fick sig en törn! Gick och la mig och sov som en prinsessa i natt!
Därav min rubrik, kan man fuska på ett nyttigt sätt? Svar: NEJ!
Idag är en ny dag men nya krafter!
Kämpa Moltas!

Jag är sååå HUNGRIG :((