Ja då ska flytstarten gå i morgon. ..man ska äta flytande kost i 2 veckor innan operation. Flytande kost som i pulverdiet tex naturdiet, nutrilette.
Detta ska göras för att svälta/krympa levern så kirurgen kommer åt ens magsäck.
Är inte ett dugg nervös eller rädd eller orolig för operationen. ..men för den här jävla flytkosten är jag nervös...har ett stort behov av att tugga, känna maten i min mun.
Ska bara få dricka dom här kalla söta dryckerna i två veckor! Jag kommer bli så galet deppig. ...jag älskar mat!
Just de, man får dricka buljong med! Undrar vilket som är godast, kött eller grönsaksbuljong HAHA!
aja de får ju gå...hoppas jag

Måste tro på mig själv!
Jag SKA klara detta!

Over and out // hungrig Moltas

Oj.

Ojsan.

Hoppsan!

Det har inte gått helt enligt planerna de senaste dagarna. Det började i torsdags. Vi åt mat från Burger King och jag överskred dagen med 2-300 kaalorier.

Ok, tänkte jag i mitt mätta tillstånd, dom kalorierna kan jag tillgodoräkna mig genom att jag en del dagar bara fått i mig omkring 900 kalorier. (Inte för att jag strävar efter 900/dag, men oron och stressen som jag lever med i vardagen har ibland satt mitt intag på prov.)

Jag trodde att jag hade koll på läget. 

Fredag morgon, lugnt. Fredag lunch, lugnt.

Fredag kväll, kaos!

För mycket mat, fel mat och godis som avlsut.

I morgon är det söndag och piskan ska fram.

Kan inte påstå att det väcker någon direkt ångest att jag "levt fel" men jag blir irriterad och besviken på mig själv. Men det är bara att ge sig in in det i morgon igen.

Vi lever fortfarande i en situation jag inte önskar någon annan. Dottern med sin behandling och diagnos och ovissheten som nu uppstått med det. Plus att vår lille kille på 5 månader har fått tänder och har magknip titt som tätt så vår sömn och våra dagar består av massor av stress och gnäll. Det har tyvärr fått mig att reagera på ett väldigt oväntat sätt. Jag har ingen aptit. Om jag inte kan äta med ett någorlunda lugn runt mig så känner jag inte för att äta.

Jag som brukar vara tvärtom. 

Torsdagen gav mig i af -1,2 på vågen och det är jag nöjd med. (Även om min otåliga sida sa "men va f..!" så sa förnuftet att det var ok.

Nästa torsdag är jag nöjd om jag åtminstonde inte har fått ett plus. 

Mitt eget fel.

Det är bara jag som kan ta ansvar för min egen viktnedgång.

Så... Hej havregrynsgröt, nu kör vi igen!

Ja de känns verkligen som de, dagarna tickar på och snart är det dags för den efterlängtade operationen!
Men den stora överhängande frågan är ju....vilken operation jag ska välja. För jag får ju verkligen välja.
Det enda som finns i mitt huvud är vad jag ska göra....vad är rätt och vad är fel?
Finns de ens rätt i fel i detta beslutet? !
De finns så himla många "tänk om"...

Vid en gastric bypass så "klipper" man bort en större del av din magsäcken och kopplar på tunntarmen direkt. Då får maten kortare väg och din kropp sätts i vält typ.
Du får vitaminbrist, kalciumbrist, järnbrist.
Du kan få tarmvred, dumpningar (som folk förklarar att det känns som en hjärtinfarkt ), oljediareer mm.

Vid en gastric sleeve klipper dom bort 80% av din magsäck men rör ej tarmen. Eftersom dom ej rör dina tarmar så har du inte lika stor förlust av vitaminer, kalcium och järn. Risken för dumpningar och tarmvred är minimala.

Vid en gastric bypass är viktnedgången snabb.
Vid en sleeve tar det längre tid för viktminskning.

Men vem fan har egentligen brottom?

Jag vill inte bli tvungen att sluta äta allt, jag vill lära min hjärna och mim kropp hur man lever ett normalt liv. Att man inte ska överäta, hetsäta!

Så vad blir valet!? Snabb viktnedgång med eventuella komplikationer eller en långsammare viktnedgång men ett mer drägligt liv?

Varför har man ett val i en sån här sits?

Man är aldrig nöjd!!!

// Moltas ?

De gör vi alla ibland, faller ner i den mörka avgrunden! Den slår hårt mot en...jättehårt!
Att en enda människas fråga, påstående och påtryckning kan få mig så arg att jag blir ledsen och gråter! Va fan!!!
Och sen tror människan att den ska komma undan och kunna backa ur va den sa genom att säga....jag mena de som en komplimang! Fuck you säger jag!!

Jag har gamla vänner och nya vänner som stöttar mig i detta! Tack Johanna & Micki <3

Va på tjockismöte igår (torsdag ).
Vi fick information om hur man ska äta och dricka efter operationen, jävlar.
De kommer va ett heltidsarbete, varje timme ska jag äta något flytande, de ska kunna passera ett sugrör. 1 dl ska ta 20 minuter att få i sig. Där emellan ska man få i sig 1.5 dl vätska och det ska ske tesked vis!
kommer inte ha tid med något annat än att äta....Hahaha!

Nu till de stora jävla problemet : jag trodde jag hade bestämt mig för att göra en gastric bypass. ...men nä! Nu velar jag mellan att göra en gbp ellet en gastric sleeve. Varför ska man ha ett val, ett alternativ?
Jag vill att läkaren ska säga...den här operationen är bäst för dig. Men näääää så jävla lätt ska de tydligen inte va för nu ska man ha ett val.

För övrigt denna vecka har jag bara skitit i allt vad rätt man heter. Eller nä egentligen inte, har ju inte ätit godis eller massa skit så direkt. Ätit middag som varit citygross viktväktar kasse ju och sen frukt på kvällarna istället för allt snask. Har fastnat helt för att äta sallad till maten, det är så sjukt gott. Krispigt, friskt, lätt och gott. Skit i massa potatis och pasta med tunga såser....sallad är de nya!

Vägningen på tjockismötet resulterade i -3 kilo och - 3 cm i midjan! Ändå helt okej.
Just de....fick datum för operation med!

10 februari :-)) OMG, det är på riktigt !

Hade första vägningen igår och vågen visade minsann -3.

Inte fy skam men jag är ju medveten om att dom första kilona är lite luriga. Har med i beräkningarna att det kommer platåer då det inte alls rör sig på vågen.

Om jag ska summera den här första veckan så har det varit tufft med suget men jag känner ändå en viss styrka i att jag faktiskt KAN ta makten över mig själv. Förutsättningarna som varit med en enorm oro för min dotter har inte varit dom bästa och tyvärr kommer den oron hänga med in i nästa vecka för än har inte läkarna några svar. 

Mitt barns framtida behandlingar och liv balanserar nu oroande nära tragik.

Men jag klarade den här veckan.

Jag ska klara fler veckor.

Hela vägen ner.

Sen kommer nästa utmaning. Att stanna! Att hoppa av den där förbannade skidliften när jag är NERE!

Men det är 17 kg kvar tills jag är där.

Moltas, är du med mig?! Det här klarar jag inte själv! Ditt lopp springer du för dig själv och din familj, skit i vad andra elaka säger! Hjärta dig min vän!

Efter en vecka av att lyckas tar jag ett steg tillbaka! FAN !!
Jag började måndagen med att bestämma att måltiderna på dagen, de vill säga frukost, lunch och fika ersätter jag med naturdiet och sen äter jag midda med familjen och då är det bra mat jag äter.
Vi beställde viktväktar kassen från citygross.
De gick bra fram tills Igårkväll, va på begravning för min kusins mamma. Min kusin är även en av mina bästa vänner. De gjorde så ont i mig att se henne så ledsen!
Hon ville inte vara själv på kvällen så jag var hos henne ...hon ville äta!
Äta allt de där skitet jag inte äter på vardagarna! Fan....där släppte jag min karaktär och föll för frestelsen!!!!
Tänker inte gräva ner mig för de!
Idag är en ny dag, kämpa på igen som om inget hade hänt.

I morgon, torsdag ska jag ner till "tjockiskliniken " (som jag kallar de)
Nytt möte inför operationen. ...vi ska lära oss hur man äter på rätt sätt efteråt och för resten av mitt liv.

Jag är taggad för operation, men...de stora MEN....tänk om jag ångrar mig!
Nä Moltas. ..du kommer inte ångra dig...du gör detta för att få ett sundare liv. Jag måste om jag vill överleva!
Jag vill inte va fet för resten av mitt liv, de räcker med dessa åren jah kastat bort!
Vill kunna leka med min dotter, lära henne cykla...känna att jag orkar springa med henne när vi plockar av stödhjulen.

Nu är mitt älskade kaffe nere så jag ska pytsa på med lite mer vätska, den gooooda goda naturdieten. ..Hahaha!

Micki, ge mig lite av din styrka så är jag nöjd! Mina tankar och kärlek går till er <3

... varför göra det lätt för sig.

Just nu hänger ett hot över vår dotters sjukdom och hennes framtida behandlingar kan komma att ändras.

Jag har velat tröstäta sen läkaren ringde. 

Äta allt.

Äta mycket! 

Men jag har hållt mig.

Jag är förvånad över min beslutsamhet.

Om det är tufft under vanliga förutsättningar så kan jag helt mot jantelagen säga att jag är grym.

Livet krisar och min dotters liv är hotat.

Men jag räknar och står emot.

Kan jag så kan den som lever ett helt vanligt liv.

Man ska bara tro på sig själv.

//Micki

I lördags FICK jag äta vad jag ville och hur mycket jag ville. 

Då var jag inte alls sugen.

Igår var det koll på maten igen som gällde. Jag försökte bara smyga på "vardagen" så där, lite obemärkt. Men någon berättade för min hjärna och den fick fnatt.

Den var sugen på allt.

Verkligen allt.

Men förnuftet vann. 

Jag höll mig inom gränsen för mina 1300 kcal!

Woohoo! Heja mig!

Vad är då sensmoralen? Jo, förbud föder (och göder) suget efter mer, mer och mer! 

Så nu vet jag, jag behöver mina lördagar.

Dom tar udden av förbudet.

Men egentligen har jag inga förbud.

Vill jag äta chips för mina 1300 kcal så varsågod, men det lär bli svårt att somna hungrig.

Får jag plats med en glass inom ramen för mina kcal så är det ok.

Jag har inga förbud, bara en gräns.

Men jag har också ett förnuft. 

Jag vet vad som är bra för mig.

Och på lördagar, då öppnas gränserna! :)

Snart torsdag! Spännande!

Nu ska jag och min kurrande mage dricka lite te tillsammans. 

Än så länge går det här fint ju!

//Micki